Sida 84

stannade hon, lyfte lornjetten till de
pincenébeväpnade ögonen och granskade
lugnt och ingående en detalj i en dräkt
eller ett ansikte. Slutligen slog hon sig
ned vid ett bord och beställde kaffe.
Salen drog andan. Jag sa till min granne:
Jag känner henne, hon har ett mycket
stort namn inom sin vetenskap. Han
frågade: Va är det för vetenskap? Jag
svarade på en höft:
Xenoangorafobiterapi. Det föll mig på tungan. Han sa:
Man ser att hon är mycket lärd. Hon
lever i en annan värld. En vanlig kvinna
skulle hellre dö än gå klädd på det
sättet. Hans ansikte hade fått ett ganska
vördnadsfullt uttryck. Jag såg att han
strax skulle föra nyheten vidare men
att han först sökte stava igenom
vetenskapens namn. Han sa: Hur var det du
sa att den hette, den där vetenskapen?