Sida 399

Han går väl och vankar någonstans, min
fästman. Var vet jag inte och det kan
också göra detsamma. Huvudsaken är
jag har någon att fästa tankarna vid -

Hon muttrade:

Husch Lotta, pigga upp dig. Det här
låter så himmelskt sorgesamt och sant -

Hon fortsatte:

Nyss hade jag två flickor här.
Huschusch, vad vi skrattade åt dig! Jag tänker
du blir het om öronen, Kanalje! En så
stursk herre utskrattad! Trösta dig. Sätt
näsan i vädret som du gjorde den

gången i bilen, då mitt unga liv hängde
på ett hår. Det klär dig. Men husch vad