Sida 396

och sårade hennes stolthet. Lizzie
Willman åter tystade sin yngre syster med
en av sina junoniskt strängt strålande
blickar och med ännu en blick sände
hon flickan ut ur rummet och nedför
den kvidande trappan. Själv dröjde hon
ännu några ögonblick hos Brenner likväl
utan att yttra ett ord. Hon insåg att
väninnan hade rätt då hon kallade sig
själv en stor intrigant och hon böjde
sig i tyst vördnad inför en intrig, så
skickligt vävd att hon icke förstod den.
Alltså avstod hon från ord och
utläggningar: hon tog väninnans huvud mellan
sina händer och slöt de stickande gröna
ögonen med två kyssar. Gick därefter
själv samma väg hon sänt kamraten.
Brenner blev sittande med huvudet
bakåtböjt och ögonen slutna.