Sida 393

Det hör till. Men sanningen att säga var
det inte lätt. Han hade en annan kär,
se, och strävade emot och var
bångstyrig. Nog fick jag stå i! Klä om mig tre
gånger om dagen, sätta rosor i håret,
sminka mig och pudra mig, krumbukta
och kråma, dansa och gå på. Hade
kanske inte hjälpt ändå ifall jag inte
sprungit med skvaller om rivalen,
intrigerat och gillrat. Till sist gick han i
fällan, den vackraste kavaljern på hela
kusten. Ih ji, vad Lotta fick brått! Upp
med pojken i bilen och åstad mitt i
natten så att ingen skulle ta honom ifrån
mig. Husch, vad det gick! Livhanken
hängde på ett hår men min var han och
min blir han så länge Lotten Brenner
lever. Husch ja, jag har använt tiden
väl och prövat på lite av varje.
Kärleken är ljuvlig den och ränksmideri är