Sida 392

längtar efter fårskinnspälsar och stickade
yllekjolar. Jag har varit som en lilja
på marken men nu vill jag gå i ide.

De snälla flickorna sutto framför
henne och matade henne växelvis med
småbröd och bär, de liknade just ett par
beskäftiga fåglar som mata en omättlig
gökunge. Samtidigt granskade de henne
ingående och funno ingenting märkligt.
Den breda rabatten av fräknar över kinder

och näsa blommade rikare än
vanligt det var allt. Undantagandes det
viktigaste av allt - den släta ringen på
vänster hand.

Brenner sa:

Husch ja, och så har jag förlovat mig.