Sida 390

den till en viss dam på den Främmande
kusten - en dam, vars svartsjuka en
gång lugnats genom blotta namnet
Lotten Brenner. Som om nu det skulle vara
ett arcanum mot heta lidelser! Sirat
i rött och svart: Johan Markurell och
Lotten Brenner. Därtill två
genomborrade, blödande hjärtan. I själva verket
var hon en uräkta badian med
kannibaliska lustar och naturlig fallenhet för
intrig och kabal.

I slutet av sommaren återvände
Brenner till sitt rum vid den lummiga
kastanjen. Dess krona började ren rodna och
gulna. Bladen slokade - vackra,
ljusgröna blad då de spränga sina hylsen i
vårsol, vackra än då de om hösten dö.
Och Brenner sa till sina väninnor
docenten Willman och studenten Djurling: