Sida 388

nickade. Visst menade han allvar.
Brenner sa långsamt och stillsamt: Visst kan

vi gifta oss eftersom vi trivs så bra
med varann. Det kan vi. Och så är det
ju det - att det blir liksom mera
allvar med det andra. Jag menar med
flykten ur Egypten.

Kanske trodde han att hon var
svartsjuk? Sant, hon var svartsjuk. Hon var
svartsjukt rädd om ett minne - ett enda
i den långa kedjan: de få minuter hon
satt på hans sängkant i den gröngrå,
skiftande dagern: de få minuter hon
kände hans snyftningar och hans hjärta:
de få minuter paddan var prinsessa.
Sagans prins har makt att förvandla
paddan till prinsessa. Än sker det med
kyssar, än med tårar. Vad kan den ena