Sida 382

henne med troskyldiga ögon just lik en
skolpojke som i all blygsamhet skryter
med en ädel handling. Kanske väntade
han rentav ett erkännande ord, ett beröm

för sin finkänslighet! I alla händelser
fick han det icke.

De drogo till fjälls, de kommo till ett
stort hotell, de levde bland många
människor, landsmän och bekanta. Han fick
rätt - ingen människa pratade om dessa
båda parhästar, som höllo samman dag
efter dag från arla morgon till sena
afton. Envar sin arvelott! Det
mångtungade skvallret tystnade ödmjukt
inför fula Brenner.

Inte ens Ludwig med all sin
omskrutna erfarenhet på området skulle