Alla Böcker

Sida 379

Tolfte Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

högt över milsvida vÄgor av grön skog.
Mittemot henne satt Kanaljen. Hon mös
och sköt korten till honom. Ett efter ett
lÀste han dem, log lagom och mumlade:
Jag antar att de blev förvÄnade. Hon
högg in, snabbt och skarpt: Varför det?
Vad Àr det, som Àr sÄ förvÄnande?

En pessimistisk och lyhörd Ähörare
skulle i hennes röst förnummit varsel
för mÄnga Àktenskapliga ovÀder. Den
egendomliga förbindelsen, som
Ă„stadkommits genom tre fatala missgrepp,
föreföll inte lyckobÄdande.

Det första missgreppet begicks ren den
dagen, dÄ Lotten Brenner var prinsessa.
En hög stÀllning kan vara lÀtt att
usurpera, svÄr att behÄlla. Morgonen efter
flykten lÀmnade prinsessan Lotten med


Föregćende Sida - Nästa Sida