Sida 368

ansikte uttryckte förvirring och harm. Han
utbrast: Förbaske mig men det är inte
mitt fel! Så sägande kastade han den
hopknövlade tidningen mot damerna. De
grepo den med ivriga händer, slätade
ut den. En egendomligt säker instinkt,
ej ovanlig hos unga kvinnor, förde dem
genast på rätt spår. Under rubriken
Legala Notiser funno de denna sällsamma
kombination av några bland alfabetets
tecken: Förlovade. Johan Markurell -
Lotten Brenner.

Damernas tystnad angav, att det här
icke rörde sig om en ytlig och snart
övergående sensation. Intet larm, intet
fnitter, inga lösa förmodanden.
NÃ¥gonting, som synts fast och orubbligt, hade
rubbats. Världen hade förändrats.
Brenner hade förlovats. Ludwig upprepade