Sida 367

har fått solsting. Det brukar han få, men
det går över. Greven vinkade matt
bekräftande med vänstra foten. Den ömma
Kattja skyndade att doppa en näsduk
i kallt vatten, anlade ett förband över
pannan. Ludwig mumlade ett tack,
tillade: Bry er inte om mig, flickor. Jag
blir snart bra. Han tog en tidning ur
bröstfickan och bredde den över
huvudet till skydd mot flugorna. Efter några
minuter tyckte man sig förstå att han
fallit i en lätt slummer. Damerna
återupptogo med viskande röster sina
förhandlingar.

De avbrötos. Med en akrobatisk sväng
av de leriga stövlarna satte sig greven

plötsligt käpprak i soffan. Hans händer
kramade tidningen, hans upphettade