Sida 366

tycker jag synd om Kattja! utan vidare
släpat bort deras kanin.

Trots detta förbud hände det en dag
att greven steg in i salen, där damerna
samlats. Han stank av stall, hans
stövlar voro leriga. Icke förty kvävdes
snabbt de harmsna ropen. Den unge

mannens hållning var märkligt slapp,
gången släpig, hans uppsyn förvirrad
och ömklig. Tungt kastade han sig på
soffan, vändande ansiktet mot väggen.
Kattja, fästmön, utropade: Han har
brutit ryggen! (en fara som ständigt hotade
denne utomordentligt våghalsige ryttare).
Ludwig vinkade avvärjande och
förnekande med högra foten. Studenten
Djurling, en behärskad flicka och dessutom
icke hans fästmö, genmälte torrt: Han