Alla Böcker

Sida 324

Tionde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

lösen. Hon hade aldrig rört vid hans
kind. En mycket lÀtt örfil.

Hon Ät himmelskt denna kvÀll, hon
Ät glupskt. Om gamla tecken stÄ, tydde
hennes aptit ingalunda pÄ olycklig
kÀrlek. KÀra pappa kunde vara nöjd med
sin förstÄndiga flicka. En annan skulle
kanske ha strövat omkring som en tok
pÄ plagen, i parken - överallt dÀr hon
kunnat hoppats ett lyckligt möte. Hon
Ät. Kocken hade gjort sitt bÀsta. Kocken
har kanske varit det bÀsta pÄ den hÀr
kusten. Han mÄste komma in i salen
med sin höga vita mössa, buga och skaka
hand. Det stÀmmer inte med god ton
men det stÀmmer med den firade gÀstens
önskan. Hon sÀger: Nu kan han reda en
sÄs som den ska redas. Si, si, alltid har
jag varit till nÄgon nytta!


Föregćende Sida - Nästa Sida