Alla Böcker

Sida 322

Tionde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

till evinnerlig åminnelse. Åtminstone för
henne själv. Barnen skulle snart glömma
henne. Barn och blinkmånsar glömma
snart. Man betyder inte mycket. En
rogdocka. Hade hon gjort honom en tjänst?
Kanske. Hon hade kanske avvärjt en
skandal. Än sen? Än sen! Gamla
småstadstoka, pappas duktiga flicka! Vad
bryr sig en blinkmåns, en kanalje om
skandaler? Det är hans livsluft, hans
höga nöje och behag. Ett lappri.

Ferierna är slut, vardagen begynner.
Känns alltid lite trist, känns som om
något försummats. Stranden ligger öde.
Farväl strand, farväl badianer. Farväl
Blinkmåns. Tack för mig.

Hon gick direkt in i matsalen. Hon
satte sig vid sitt bord och hade


Föregående Sida - Nästa Sida