Sida 315

långsamt de smala, guldbruna ögonbrynen
och såg ned på honom med en min, som
talade om mild förvåning. Hon sa:
Verkligen? Avgjord? Nå ja, då är det ju
överflödigt att spilla ord. Lugnt, till
synes utan överilning, höjde hon handen
och gav honom en örfil.

Vid detta tillfälle visade Brenner ett
anmärkningsvärt lugn. Det är möjligt att
»rivalens» handling innerst inne icke var
henne alldeles okär. Vidare hade
Främlingen om ock i vaga ord berett henne
på en eller annan överraskning från
Rödhättans sida. Hon gjorde icke en
åtbörd eller min, som förrådde förvåning
över denna örfil utdelad i den
Främmande kustens celebra kasino.
Markurell visade icke fullt samma
självbehärskning. Han ryckte till, han