Sida 312

finna på elakheter, brukar han rycka
upp sig. För resten visste vi inte, vad vi
skulle hitta på. Vi känner er så litet.
Vi mammor visste bara, att ni tycker om
våra barn. Det höll vi oss till.

Brenner tog sin kavaljer i förstulet
ögnasikte. Det knappa beröm, han fått,
tycktes inte ha verkat upplivande. Han
föreföll hart när lika trött som
Främlingen. Det stötte henne. Hon sade:
Husch vad ni ser ynkedomlig ut! Unga
människan! Har besväret varit så stort?
Tänk då på svartingen! Hålla mig på rak
arm utan att få skälvesot och
muskelbristning, det kallar jag karlatag! Han
drog inte på mun, han svarade: Jo visst,
ni har rätt. Och hon ångrade sig.

De minsta småbadianerna troppade av