Sida 311

svälla inom henne, barmen vidgades
nästan till sprängning. Alla dessa
beskedliga människor viftade och ropade åt
henne vänliga ord. Hon kände sig
svindlande glad! Överallt såg hon välmenande
ansikten! Och Kanaljen hade återvänt
till hennes bord, till hans bord, till deras
bord.

Hon sade till honom: Ska det nu vara
ett sätt att skoja med en fattig, ful
flicka! Blommor och barn och dans och
niggrer och gu vet allt! Han smålog och
svarade: Kan jag hjälpa det? Ni är så
prententiös. Man måste gno som en slav
för att ni ska bli nöjd. Damen med
mjölkglaset stod vid deras bord; hon gav
Kanaljen ett lätt slag i nacken. Hon sa:
Han har verkligen legat i. Vanligen är
han fräckt lat. Bara när det gäller att