Sida 305

danslek, hur vacker, brokig och roande
den än kunde vara. Markurell hade
lämnat henne och tagit plats vid Rödhättans
bord. De sutto med huvudena helt nära
varandra. Deras ansikten voro riktade
mot estraden, mot dansen. De talade
utan att se på varandra. De trodde
kanske att andra trodde, att de talade
om dansen. De trodde kanske, att
Brenner trodde. Alltså - knappt hade
Främlingen lämnat sin hustru, förrän
Markurell intog hans plats.

Emellertid skulle danskomediens
utveckling visa, att Kanaljen ägt giltiga
skäl att för tillfället lämna sin utkorade
dam i sticket. Den sorgsne och
övergivne svartingen, som - i likhet med
Brenner - plötsligt begåvats med ett
par tjog småbadianer, förde sina