Alla Böcker

Sida 301

Tionde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

av leken pÄ estraden. FrÀmlingen sade:

AlltsÄ - jag avstÄr godvilligt frÄn
fortsÀttningen. Det kan tyckas ynkligt.
Eller hur, doktor Brenner? Fegt höll
jag pÄ att sÀga. Jag Àr ju pÄ sÀtt och
vis med i leken. Jag menar - genom
töserna. TyvÀrr fÄr jag inte se dem göra
sin entré i den vÀrld, som roar sig.

Han höjde rösten till nÄgra allmÀnna
avskedsfraser. De drÀnktes fullstÀndigt
i ett plötsligt isÀttande tonsvall. Han
sprattlade till och grimaserade, piskad
av de grÀlla tonerna. Han reste sig,
skakade hand, dröjde nÄgra ögonblick
för att ordna sina muskler. Han smÄlog
illmarigt mot Brenner, sa:

Nu gÀller det att göra en vÀrdig sorti.


Föregćende Sida - Nästa Sida