Sida 218

Ni förstår...

Han sa: Rätt betänkt - jag handlar
naturligtvis orätt mot mig själv genom
att stanna. Kustklimat är mig strängt
förbjudet.

Han drog upp överläppen, log med
långa, vita tänder. Den sprickiga, gula
huden låg i vertikala rynkor över
kindknotorna. Han utbrast: Hälsan framför
allt, eller hur, min kära doktor? I
likhet med badianerna måtte han ha trott
henne läkare. Han hytte skämtsamt med
käppen, sa: Jag är rädd, att ni
försummar er plikt. Egentligen borde ni vara
den första, som råder mig att resa.

En kvart satt han kvar, pratade om
ditt och datt. Kallade sen roddarna och