Sida 217

ens det räcker till förklaring. Troligen
bör man ock nyligen ansträngts och
pinats av en Luns von Hancken.

Hur som helst, fattbart eller ej - hon
sa, vad hon sa och när hon sagt det,
var det inte längre osagt. Hon sa:
Om ni vill stanna, ska ni inte resa.
Inte ni, utan Markurell. Jag ska be
honom resa.

Punkt.

Tärnorna jämrade, måsarna skrattade,
käppen dansade i gummisko, mjukt och
tyst på hällen. Efter några ögonblick
yttrade Främlingen: Naturligtvis ska ni inte
tala med herr Markurell.

Äntligen hade han upphört att säga: