Sida 216

det lämpligt...

Han slickade åter läpparna, svalde,
smackade. I hennes stackars förvirrade
skalle ljöd väderkvarnsvingarnas gnissel:
Lämpligt för dig - lämpligt för dig...

Och hon gjorde det olämpligast
tänkbara. Vi tillåta oss betvivla att någon
kan fatta hennes dumhet i hela dess
vidd - för att det göra, måste man vara
lika dum som hon själv. Man skall vara
lika klossig, lika oslipad, lika ovan vid
takt och hänsyn, lika enfaldigt övertygad
om att räta vägar äro rätta vägar, lika
sorgligt blottad på finurlighet och finess.
Än vidare. Man bör ha uppfostrat två
ovanligt dumma systrar och en ovanligt
klok far - detta ödesdigert ofelbara
medel att bliva ödesdigert ofelbar. Men icke