Alla Böcker

Sida 212

Sjunde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

vÄrdslös. Men i alla fall. NÀsta sommar
Àr jag antagligen inte vÄrdslös alls. Ni
vet - Lissilussi tycka om att leka
vÄrdslöst. Jag föll för frestelsen.

Ni förstÄr. Egentligen borde jag inte
vara hÀr. Min hustru Àr hÀr för att
vila, barnen för att leka. Jag Àr sjuk.
En sjuk Àr besvÀrlig. I alla hÀndelser
verkar han inte uppmuntrande. Jag
borde resa. Men sÄ snart jag fattat mitt
beslut, Ängrar jag mig. Det Àr inte vidare
manligt. NÀr man kommit pÄ andra
sidan den lyckliga vÄrdslösheten, upphör
man i viss mÄn att vara manlig. Det Àr
sorgligt, min kÀra doktor Brenner. För
mig och för andra. Jag skulle tro att jag
behöver en knuff.
Ni förstÄr. Det Àr inte sÄ lÀtt. Ty man
kan ju tÀnka sig att jag sÄ att sÀga


Föregćende Sida - Nästa Sida