Sida 204

frivillig eller måhända följden av en
»Brennersk smäll». Det klotrunda huvudet dök
frustande upp och följde vågkammarna
bort mot stranden. Lotten skriver i
dagboken: Jag vet inte vad som går åt mig.
Ingenting lättar på lynnet numera. Den
där kvällen, jag såg den främmande
herrn leka med Lissilussi blev jag så
tungsint. Förut var det bara lek, det
hela. Sen han lekt vart det slut med
leken. Jag blev tungsint den kvällen.

Hon satt, där hon satt och Främlingen
kom upp till henne på hällen. Vägen
var honom svår trots de båda roddarnas
hjälp. Varför gick hon inte ned till
honom? Därför att hon plötsligt kände
sig listig och förslagen. Hon sa till sig
själv: Han är ute på en lusttur. Han
kommer inte för min skull. Vad skulle