Sida 202

betraktade henne, butter, tjurig, men inte
alldeles utan medlidande. Han sa:

Vet Lotten av, att Lotten skäms?

Hon nickade och rodnade. Hon
nickade ofrivilligt. Det fanns inom vissa
vän- och släktkretsar en lyckligtvis sällsynt
företeelse, som kallades »Lottens lyra»
eller »Brennerska smällen». Greve
Ludwig påstår, att den ofelbart »skakar lös
hjärnan ifall den hängt upp sig och
fastnat», sätter kroppen i form och botar
tandvärk. Han tillstår dock att det
beprisade medlet är smärtsamt. Luns von
Hancken kände icke detta medel i dess
specifikt Brennerska dosering. Han
klappade broderligt den feta, kullriga,
rödbrända ryggen. Han sa: