Sida 201

jag hör någonting. Ack, den Johan! O,
den Johan! Husch, den Johan! Jag hör
det i luften just som jag hör måsarna
skratta och tärnorna gnälla. Fuling och
fuling, tyst sympati. Men jag kan inte
hjälpa, att Främlingen kommer, hennes
man. Han, som vill veta något. Jag kan
inte försvara Markurell och hans sköna.
Jag älskar dem inte. Jag är på
frispektakel, jag. Jag har det bra. Lotten har
det kanske ännu bättre. Hon får själv
agera.

Hon mumlade: Nu kommer han.

En man kom ned till lilla båthamnen,
som ligger mittemot Sälklippan. Två
roddare hjälpte honom att stiga i båten. Den
fete filosofen vände blicken från båten
till Lotten - såg att hon rodnade. Han