Sida 195

Ha! skrek Lunsen. Hi! Ho! Jaså det
får man höra! Finns det många här på
stranden som inte haft obehag av
Lottens framfusighet? Min lilla mamma har
ett språk, som lyder: Säg sant, vad du
säger men säg inte allt som är sant. Se
det är min ledstjärna. Ljuger gör jag
aldrig men jag säger sanningen på ett
älskvärt och angenämt sätt. Lotten
däremot trampar i klaveret och struntar i
folks känslor. Finns det någon här på
orten, som ska ha mage att säga honom
sanningen, så är det Lotten. Dygden
är sin egen belöning, som man säger.
Men Lottens sannfärdighet blir
ytterligare belönad. Han kommer till Lotten
och säger: Fröken som är känd för att
vara ärlig och uppriktig och som känner
Markurell.