Sida 193

tänker hoppa! Så roligt! Tumlarna
störtade i vattnet och summo ut mot
klippan. Men hon hoppade icke. Andra
dagen sa badianerna: Lämna henne i fred.
Hon tänker ut någonting festligt och
tokroligt. Men hon tänkte inte på
någonting festligt eller tokroligt. Tredje
dagen hade badianerna glömt henne. Hon
sa:

Lille Luns, jag stånkar inte. Varför
skulle jag stånka?

Det sa hon och stånkade fruktansvärt.
Den fete ynglingen låg på rygg i en
mossklädd skreva, händerna knäppta
över magen, snurrade med tummarna,
gapade med munnen, stirrade in i tomma
himlen. På hällen ovanför satt Lotten,
höll uppsikt över stranden. Ynglingens