SJUNDE KAPITLET.

Lorenz är ett tungt namn i dagligt
bruk. Hon drog ihop det och kallade
ynglingen Luns. Det var på en gång en
förkortning, ett smeknamn och ett
öknamn. Det var användbart. Sa hon lille
Luns, så lät det vänligt under det att
dumme Luns eller djäkla Luns klingade
strängt bestraffande. För resten brukade
hon det inte om honom i främmande
personers närvaro. Bara till honom. Hon
var uppriktig men inte alltid grannlaga.

En tid höllo de till på Sälklippan. Det
visade sig vara ett strutsaktigt försök att
undgå faran, avstyra katastrofen. Hon
sa: Kom lille Luns, så simmar vi ut
till klippan; där är lugnt och fridfullt.