Alla Böcker

Sjunde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

  • 191 SJUNDE KAPITLET. Lorenz Ă€r...
  • 192 Han tyckte inte att det var lugnt och fridful...
  • 193 tĂ€nker hoppa! SĂ„ roligt! Tumlarna störtade...
  • 194 matta grĂ„ ögon glĂ€nste av ivrig och osjĂ€l...
  • 195 Ha! skrek Lunsen. Hi! Ho! JasĂ„ det fĂ„r...
  • 196 Hon mumlade: Jag kĂ€nner inte Marku...
  • 197 trĂ€nger sig pĂ„ hans vĂ€ninna och blir likso...
  • 198 stranden. Brenner mumlade: Det vet han i...
  • 199 Dramat, knappt börjat, rörde honom mĂ€ktigt...
  • 200 von Hancken kĂ€nner det dĂ€r. Han Ă€r ung och...
  • 201 jag hör nĂ„gonting. Ack, den Johan! O, den J...
  • 202 betraktade henne, butter, tjurig, men inte al...
  • 203 Lotten skĂ€ms över sin Johan. Jo jo! Det Ă€r...
  • 204 frivillig eller mĂ„hĂ€nda följden av en »Br...
  • 205 han vilja mig? SĂ„ tĂ€nkte hon och drog djupt...
  • 206 om tvĂ„ smĂ„ vildinnors bedrifter. Plötsligt...
  • 207 mĂ„ste ha haft ett beundransvĂ€rt tĂ„lamod me...
  • 208 gode gud giv mig en ingivelse! Hon svarade: J...
  • 209 Markurell. Hon mumlade: Å, verkligen? Det vi...
  • 210 kraniet, spĂ€nd, smĂ„sprickig. Smala polisong...
  • 211 Vill ni göra mig en stor tjĂ€nst? Vill ni fr...
  • 212 vĂ„rdslös. Men i alla fall. NĂ€sta sommar Ă€...
  • 213 överdriver min betydelse. Man kan ju dock tĂ...
  • 214 en rĂ€nnil stockade sig flödet nĂ„gra ögonb...
  • 215 ryckvis uppdragen. Grimasen markerade ett lee...
  • 216 det lĂ€mpligt... Han slickade Ă„ter lĂ€p...
  • 217 ens det rĂ€cker till förklaring. Troligen bĂ...
  • 218 Ni förstĂ„r... Han sa: RĂ€tt betĂ€nkt ...
  • 219 tog farvĂ€l. Vinden ven och Brenner frö...