Sida 187

tillbaka. Kanske att trusserultens
påhäng vid dessa fêtes champêtres blev
henne för tungt. Hon ägnar sig mera åt
sin semesters praktiska sidor, badar
flitigt från sälklippan, rejsar med
hotellpersonalen, instuderar med kocken några
nya kulinariska kompositioner. På två
hela dagssidor i dagboken omnämnes
varken Markurell eller Rödhättan.
Strandborgen säges stå tom. Tredje dagen
längtar hon efter tvillingarna. Hon går ut på
balkongen och ropar: Loppera, loppera.
Några andra barn komma, utfodras med
karameller och avskedas. Hon ropar:
Liiisch-lusiiischen. Ingen lystrar. Hon
tar till kikaren och upptäcker dem
lekande ett stycke bort på stranden. Det
retar henne. Va befalls? Är inte
Lissilussi hennes tvillingar, hennes ägandes
egendom?