Sida 171

förkrossande dom. Han sa till sig själv:
Vill hon dansa, så ska hon dansa.
Hennes vilja är min lag. Men hon får inte
göra sig mer löjlig än nöden kräver.
Hennes deltagande i societetslivet blev
intensivt, hennes framgång märklig.
Varhelst en svårighet av ett eller annat slag
yppade sig, trängde hon sig med kraftiga
skuldror in bland babblande, rådlösa
badianer, klämde pincenén över
näsroten och betraktade de tystnande med
en lärares välvilliga men stränga
uppsyn. Hör nu på mig bara! Gör som
jag säger, så blir det bra. Hon lyckades
icke alltid lösa dessa svårigheter,
tvärtom ganska sällan, men hon gav dem ett
allmänt intryck av, att skulle någon lösa
dem, så var det just hon. Markurell
fann formeln förträfflig: den saknade
förnuftigt innehåll och var följaktligen