Sida 169

protestskrivelse till stipendiaten
Brenner, avgick från Ludwig till Johan ett
icke mindre skarpt brev. Den ene
kanaljen gav den andre en läxa i kanaljeri.
Markurell tog den med ro. Brenner fann
nöje i sina vandringar med barnen. Sant
är, att dessa vandringar ej tedde sig
som äventyr i den högre stilen. Än
mindre voro de orimliga och otroliga.
Den åldrade Brenner skulle aldrig
komma att fråga: Varför? Hur? Vad
gick åt mig den sommaren, jag vallade
andras barn? Varför lekte jag med
ungarna? Hur kunde jag tycka att det var
roligt? Den ljusa sommarleken var
enkel och lättfattlig. Långt in i minnets
vinter skulle hon finna det roliga troligt.
I trots av detta skönhetsfel i hans
kanaljen förklarade sig Markurell nöjd. Han
undanbad sig varje inblandning i en