Sida 286

skulle senare få en viss betydelse. För
ögonblicket blev den en signal, som
släppte lös skrattet och jublet.
Badianerna voro ovissa om dess betydelse.
Hade hon smekt honom eller givit en
örfil? Småbadianerna tjöto sitt
lystringsrop: Haau, haau, loooopperrrra
koooom...

Svartingen studsade upp ur stolen,
han studsade upp på estraden, han
studsade famnshögt över tiljorna, snurrade
i luften med utbredda armar, tjöt.
Plötsligt stämde orkestern upp skrällande och
negervild, stegrad i virvlar med
pressande takter. Föreställningen hade
börjat, avskedsfesten för Lotten Brenner.
Den svarte akrobaten hjulade kors och
tvärs, voltigerade, snurrade. Hur
märklig denna akrobatik kan ha varit, må