Sida 278

trädde fram till henne. Han frågade, om
hon vore fru Markurell. Brenner tänkte
eller snarare kände: Nu börjar det -
kanaljeriet. Själva anslaget var oväntat
och förbryllande. Det gav blott ett
allmänt intryck av försåt. Hon blev
kopparröd i ansiktet och hon kände att hela
salen uppmärksammade koloriten. Hon
skakade på huvudet. Nöjestemplens unga
budbärare begåvas stundom med
delikata ärenden och lite vett. Piccolons tal
blev oredigt. Äntligen framgick det att
en dam nyss ringt och hälsat till damen
vid herr Markurells bord att han icke
kunde infinna sig.

Alltså icke! Hon beställde te och
skickade pojken efter en tidning. I skydd av
tidningen ville hon fundera och vänta.
Hon så att säga tältade mitt bland