Sida 267

komiska.

Fem minuter sedan han gått mindes
hon av hans tal knappt mer än detta:
Jag vill inte - och inte heller Johan.
Vad ville han alltså? Hon grubblade inte
över saken. Hennes muntra
bekännaremod hade återvänt. Blinkmåns vill,
basta. Men ska du göra mig löjlig,
Kanalje, så gör din sak bra! Annars
blir det underbetyg. Galet ska vara
tokigt så det känns - tokigt ska vara
galet så det bränns.

Hon packade hela kvällen just som
Blinkmåns befallt. Men hon var trött.
Hon gick ut på balkongen. Stranden låg
öde. Nattens vaga ljus visade sandens
vattring, en vacker matta vävd av vågor.
Tysta dyningar lägga en vit spets av