Sida 266

Hans darriga pekfinger dansade kring
hennes näsa på ett skämtsamt och
gäckande sätt. Han sa: Det är det komiska
i situationen. Människor har inte gjort
mig mycken glädje - inte många -
men att Johan, just Johan skulle bli
den siste. Nå gärna. Men jag vill inte
ha någon skandal, jag vill inte ha någon
uppgörelse, jag vill inte ha papperen
på bordet. Ty - jag - orkar - icke.
Jag går. Jag flyr. Jag är feg. Det är fegt
också att dö. De levande triumfera. Tills
det blir deras tur. Jag går, min kära
doktor. Farväl. Ni förstår. Ingenting har
passerat.

Han satte handen till mun och
viskade: Jag vill inte ha någon
uppgörelse - och som jag tror - som jag
tror - inte heller Johan - det är det