Sida 259

Vi är ändå landsmän han och jag!

Landsmän! utbrast von Hancken. Än
jag då? Är jag inte landsman? Ändå
behandlar han mig som en lurk...

Markurells motiv var helt enkelt
hämnd. Han ville visa att den där
fjollan, som blandat sig i hans
kärleksaffärer, var en mindre tillräknelig
gammal tant, som hela stranden hade till
driftkucku. Badianerna begärde inte
bättre! I själva verket hade hon grovt
brutit mot en av deras strängaste
sederegler: Hindra icke andra från synd -
en annan gång kunna de hindra dig.
Hon passade inte i fin societet och
därför fick hon underbetyg och respass.
Lunsen erkände att inte heller han
passade. Han plumsade plötsligt ned i ett