Sida 6

damerna icke ägnat talaren den ringaste
uppmärksamhet utan alltjämt betraktat

trädets skönhet och djupsinnigt
framställt dess orsaker och verkan. Först
mot slutet spetsade de öronen och vände
sig till honom med föraktfulla och beska
utrop. Han betraktade dem, häpen och
sorgsen; han satte sig till rätta med
korslagda ben, händerna på knäna och
han utbrast: Varför så ovänliga, mina
damer? Har jag sårat någons känslor?
Vad har jag sagt? Jag har sagt att er
själsrikedom sannolikt är mera
betydande än era vackra väninnors! Jag har
sagt, att jag vill pröva er psyke.

Så sägande och kanske för att undvika
obehag, framtog han ur västfickan ett
litet etui, som han öppnade. På etuiets