Sida 32

Han tystnade, han sköt sakta igen
lådan, han fattade den
förbimarscherande kvinnan i skuldrorna och
obekymrad om krängningar och vrängningar,
grymtningar och rökpustningar, kysste
han henne på kinden och sa: Farväl,
lilla Lotten. Tack för den alltför korta
stund jag tillbragt i ditt sällskap. Tack,
Lotten, tack! Tack för mig! Tack för
oss alla!

Sa och gick. Snart följde och
upphunno honom övriga sammansvurna,
nedslagna och sårade. Lizzie förklarade
att hon för sin del skött sig bra och
visat prov på utsökt finkänslighet. Med
kännedom om Lottens blyghet,
anspråkslöshet och allvarliga karaktär hade hon
särskilt betonat att det här icke vore
fråga om en lyxresa eller nöjesvirvlar