Sida 26

alldeles obundna. Men plötsligt ropade
Lizzie: Vad nu? Vad går åt Lotten?
Pipan låg på bordet med den rykande
tobaken spilld. Dess ägarinna satt med
händerna knäppta kring knäna, huvudet
bakåtböjt, ögonen halvslutna. Ögonen
runno, näsan rann. De kullriga
skuldrorna ryckte och knyckte i snyftningar.

Lizzie skyndade fram mot bordet men
tvärstannade. Med rynkad panna vände
hon sig mot de sammansvurna och
utbrast: Se nu här! Se på Lotten! Vad
ha vi gjort? Vi ha förstört hennes
högtidsdag! Vi ha tröttat och sårat henne
med vårt sladder om flört och annan
strunt. Vi borde blygas!

Docenten på bordet svalde, mumlade,
svalde och muttrade: