Sida 21

likt svalor eftersom linjalen hotade.
Fingrar pekade hit och dit från läckerhet
till läckerhet, goda råd och kulinariska
betraktelser blandades med medicinska
råd och moraliska utläggningar rörande
vällevnadens vådor. Ludwig dolde
ansiktet i händerna, utbristande: Min
aktning för dig, Lotten! Men hejda dig i
nådens tid! Min mage säger nej och
mitt förstånd stopp! Ändå är jag känd
att vara en dugande person. Lotten
tömde ett glas dricka och ännu ett; hon
sa: Pygmé!

Äntligen reste hon sig, stoppade
omsorgsfullt en snugga, tände den och
öppnade fönstret, som vätte ut mot
kastanjen. Hon sa: Jaha. Det är vår.
När man kan stå och röka vid öppet
fönster, är det vår; och när man kan