Sida 12

De tävlande flickorna betraktade
Ludwig och varandra med misstro. Fälla?
Även utan varning skulle de ha vädrat
en fälla. Vilka följder kunde det
medföra att erkänna sig fulast i kretsen?
På vilket sätt ämnade pojken utnyttja
ett sådant erkännande? Så tvekade man

skrämd av obestämda misstankar. Men
stilla lösgjorde sig nu ur den systerliga
kretsen Lizzie, docenten i nordiska
språk, nalkades med vajande gång,
sedesamt sänkta ögon den sittande Ludwig,
böjde ödmjukt sitt guldlockiga huvud,
neg och yttrade:

Jag, Lizzie Willman, känner och
erkänner frivilligt och efter moget och
smärtsamt övervägande att jag är den