Sida 101

människan är sagolikt skön. Brenners
beundran är uppriktig. Hon skriver: Om
jag vore så vacker, skulle jag bestämt
vara dum. Jag vånne, jag vore.

Den yttre prakten motsvaras ej av inre
skönhet. Brenner antar, att hon är dum,
listig, loj och lättsinnig. Hon anför inga
bevis. Allt tyder på, att Rödluvan varit
en stillsam, tillbakadragen badian. I
borgen rådde tystnad. Blott vid
middagstid och i skymningen hördes ett
långdraget, mjukt läte. Det var en lockton
och kan fonografiskt återgivas som:
liii-sch-lusiii-schön-lusiii-liiii-schön -

Så snart denna lockton förnams, greps
Brenner av en märklig oro. Befann hon
sig i matsalen övergav hon den möraste
filet, den fetaste höna för att skynda