Sida 159

vandrar rakryggad med fasta steg. Än
här än där i husets vägg stöter han
sin järnskodda käpp. Än här än där
upptäcker han sprickor. Han vidgar dem
med doppskon. Det är hans sätt att laga
ett gammalt hus. Bredvid honom står en
trubbnäst flicka och ser på. Han klappar
henne med två fingrar på kinden, han
säger: Slit och släp, kära Lotten, trassel
och tråk är vår arvelott.