Sida 155

förvirring. Damen med klon brast i skratt.
Kanaljen tog glaset från Brenner, stack
det i den gängliga damens hand, slöt
hennes klo. Vår teori beträffande
dansande badianers själsfrånvaro
besannades på ett lysande sätt. Utan ett ljud,
utan en protest dansade den gängliga
damen bort med glaset högt lyftat i den
slängande handen. De sista dropparna
mjölk föllo än på hennes knotiga skuldra,
än på kavaljerens kala hjässa.

Kanaljen sa till Brenner: LÃ¥t oss
dansa. Den röda rosen borde ha sagt mig
att ni vill dansa; men jag är en smula
trögtänkt. Brenner mumlade: Folk
kommer att skratta. Han funderade, sa: Det
tror jag inte. Folk brukar inte skratta
åt min dam. Kanske ha de på känn,
att jag skulle bli ledsen, om de gjorde