Sida 154

av skräck. Hon började snurra runt,
sökande en väg mellan paren. Det
olycksaliga glaset förlamade henne. Hon
stannade stilla, stirrade på den vita,
oskyldiga drycken och höll glaset stadigt med
båda händer som om det varit hennes
högsta uppgift här i livet att aldrig spilla
en droppe mjölk.

Då förnam hon bakom sig den vänliga,
gäckande rösten; den sa: Det är inte
lätt att bära ett fullt glas i jazz. Hur
skulle det vara att dricka ur på
stående fot? Mjölk svalkar strupen och
lugnar nerverna. Fogligt förde hon med
båda händerna glaset till mun, tömde
det långsamt och samvetsgrant till sista
droppen. Där stod hon nu med en
mjölkdroppe på den breda näsan, glaset tomt
men ögonen fyllda av hopplös