Sida 152

helt enkelt inte. De tro att det är
någonting övernaturligt, blunda och trampa
henne på tårna. Brenner tog ett steg
framåt och hejdades, ett steg bakåt och
knuffades. Det fyllda glaset fascinerade.
Hennes förvirring steg. Hon tänkte:
Varför står jag här med ett mjölkglas?
Dylika frågor i dylika stunder förbli tills
vidare obesvarade. Frågställaren erfar
blott ett allmänt intryck av att hans
hjärna kommit på obestånd. Som
någonting redan sett och upplevat eller som
minnet av en mardröm ter sig scenen
och får ett skimmer av evighet. Enkla,
fula Brenner, som dristat sig in bland
sköna, flärdfulla badianer, kände sig
dömd att stå beständigt stilla mitt upp
i en jazz, med ett mjölkglas i handen.
Framför henne dansade en lång gänglig
dam med en liten kavaljer. Kavaljeren