Sida 151

stanna, sen hon väl visste att han
skämdes för henne. Hon vankade omkring,
sökande. Musiken spelade upp. Paren
runtom reste sig och trängde på. Hon
ropade: Se upp, se upp! Jag spiller min
mjölk! Hon besteg estraden för att
lättare komma till utgången. Samtidigt
stego badianerna par om par uppför
estradens fyra trappor, började dansa.
Hon kom ingen vart. Man har sagt, att
hon vid detta tillfälle visat en ömklig
brist på rådighet. Envar, som dömer
så behagade gå med ett fyllt
mjölkglas tvärsgenom en välbesatt danssal.
Badianer i dans taga ingen hänsyn. I
likhet med vissa spelande fåglar eller
dansande hjortar sakna de sinne för
omgivningens verkligheter. Om mitt bland
dem plötsligt uppträder en kvinna med
ett fyllt mjölkglas så förstår de henne