Sida 147

ton, skulle göra ett visst intryck.
Intrycket skärptes. Hon gjorde ett försök
att borsta upp sig. Hon riste på huvudet
så att den röda rosen föll, hon sa: Har
jag gjort mig så löjlig, jag, på den här
orten? Han svarade buttert: Fråga de
andra, fråga Markurell! Hon mumlade:
Vem är Markurell? Han pekade
tvärsöver estraden. Han pekade på kanaljen.
Blodet steg henne åt huvudet.

Kommittén, som granskade Brenners
dagbok, förbryllades till en början av
blinkmåns betydelse. Ringen omnämnes
på varje sida. Brenner tycks ha
överskattat denna lånta fjäders skönhet och
dyrbarhet samtidigt som hon
underskattat de eleganta badianskornas juveler.
Det uppseende, hon väckte, tillskrives
ringen, ehuruväl snuggan och ett